Jag var sju år gammal och gick i första klass. I klassen över mig gick en kille med chokladbrunt hår och tindrande ögon. Kristian. Killen som alla ville vara vän med.
Min mamma har berättat för mig att jag skrev ett kärleksbrev till honom. Jag var för feg för att skicka det så istället gav jag det till mamma för att hon skulle ta hand om det. Vet inte vart brevet försvann? Det skulle ha varit befriande att såhär i efterhand läsa om kärlek ur ett barns perspektiv. Så oskyldigt. Så okomplicerat. Så ärligt.
Jag är lyckligt lottad som har fått uppleva underbar kärlek även efter det. Kanske inte lika okomplicerad kärlek som den jag upplevde som sjuåring men kärlek som har format mig till den person jag är idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar