Min mamma föddes och växte upp i min hemstad. Hon levde tonårsliv under det glada 70-talet. Hon var mods, dåtidens fashionista, och lyssnade på the Beatles via radio Luxemburg. Hon älskade kläder och mode. Och jag älskar hennes modeteckningar från den tiden. Man finner de såväl i gamla skolböcker som dolda på insidan av dörrar i hennes gamla flickrum.
Jag tror att det kanske var just denna kreativitet som fick henne att börja rita hus. Än idag ritar hon hus och får använda sin kreativitet på jobbet varje dag. Hon får se sina ritningar bli riktiga hus för riktiga människor. Och jag fick växa upp bland dessa underbara ritningar och i huset hon skapade för vår familj. Och hon är så duktig på keramik och att binda blommor så det nästan gör mig avundsjuk.
Min mamma är en lugn och sansad person. Hon är vacker. Har alltid varit. Det finns en grace kring henne som jag beundrar. Hon är perfektionist ändå ut i fingerspetsarna. Oftast på det där positiva sättet. Det återspeglas i mina föräldrars hem som är hennes borg. Precis som mitt hem är min borg.
Det är från henne jag fått mitt lugn. Även min perfektionistiska sida kommer från henne och tro mig när jag säger att jag kan driva mina kära och inte minst mig själv till vansinne på grund av detta. Det är även från henne jag fått mitt stora intresse för inredning och arkitektur.
Min pappa växte upp i en mindre by utanför min hemstad där han lekte cowboy och indian i skogarna samt gjorde hyss och på grund av det blev jagad av både getter och farbröder. Han visste snabbt att livet i byn inte var för honom och flyttade till Sverige för att jobba. Sedan träffade han min mamma.
Han är den mest drivna person jag känner. En sida hos honom som jag alltid uppskattat. Han är en person man ser upp till. Han har bytt jobb så många gånger att jag tappat räkningen. Inte för att han varit uttråkad, men för att han känner att han inte längre har så mycket att ge. Han är en entreprenör.
Min far är en stilig man som uppskattar det goda i livet. Resor och god mat. Ibland uppfattar man honom som ett förvuxet barn där han hoppar fram på gatan utan att bry sig om vad omgivningen tycker. Eller där han jagar katten på deras tomt för att han tycker det är roligt. Det retade livet ur mig när jag var yngre. Idag har jag lärt mig att det handlar om självdistans.
Min pappa är händig men blir väldigt otålig när något går snett. Från honom har jag fått mitt temperament. Mitt temperament som jag tar till när situationen kräver. Mitt temperament som kan få mig att brusa upp lika lätt som jag i nästa stund skrattar så att magen krullar ihop sig. Det är från honom jag fått mitt driv och min förmåga att njuta av livet och skratta åt de små sakerna.
Jag älskar mina föräldrar för de personer de är. Jag ser hur jag själv blir mer och mer lik mina föräldrar för varje år som går. Både till utseende och personlighet. Jag uppskattar de flesta sidor hos dem, och främst uppskattar jag att de alltid lyssnar och att de alltid finns där för mig och min syster i vått och torrt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar