Höstrusk Och Hösttankar

Det regnar så in i norden denna morgon. Inget cykelväder att lita på längre vilket jag tycker är trist. De gångna månadernas cykelturer har nämligen gjort mig någorlunda morgonpigg. Så morgonpigg som en nattuggla nu kan tänkas bli. Jag antar att det åter är dags att vänja mig vid tanken på stadens bussar fyllda till bredden av stressade människor..

Ibland får småsaker som ovan mig att ifrågasätta ifall jag verkligen bor på rätt ställe. Ifall jag gör det jag vill och ifall jag prioriterar rätt. Tankarna dyker lätt upp sent på kvällen över en kopp varmt te. Korta men intensiva i sin karaktär är tankarna. Oftast försvinner de lika snabbt som de dykt upp och jag återfår känslan av tillhörighet i min ”nya” stad.

Tillhörighet ja. För det känner jag. Men visst kan man längta till sina hemtrakter i alla fall? Hem till familjen. Så känner jag nu och har lust att sätta mig själv och älsklingen på första bästa flyg upp till Vasa. Men slutet av oktober är väl en mer realistisk tanke så det satsar vi på tycker jag.

Rainy day. The autumn is here and will probably result in fewer biking tours to work. I will miss that. I will need to get used to busses filled with stressed people and that makes me wonder what I’m doing here. Should I be living somewhere else? Should I be doing something else? Are my priorities correct?

Luckily these thoughts often disappear as quickly as they emerge. But they leave me with a longing for home and I now feel like getting on the first plane back to spend a few days with my family. A realistic wish? No. So let’s aim for a trip in the end of October instead..