Igår var jag på lampskärmskurs igen och trodde att jag skulle gå därifrån med två färdiga lampskärmar ”eftersom raka lampskärmar ju måste va det enklaste i världen att klä om”. Trodde jag ja. Det visade sig kräva väldigt mycket tålamod. Tålamod som min kropp egentligen inte har i sig. Men jag är envis och det var nog det som räddade mig och fick mig att färdigställa min första lampskärm.
Efter kursen gick jag trött hemåt och funderade på ifall detta verkligen var något för mig. Men när jag fick se det färdiga resultatet, lampfot samt egenhändigt tillverkad lampskärm, som stod där på byrån och spred sitt varma sken så tyckte jag att det var värt alla svordomar och allt kladdigt lim under naglarna. Här kommer bildbevis:
1 kommentar:
Vem är Reimer som har en egen holme? Fusk är det hursomhelst :)
Det verkar ju nog inte så värst svårt att klä in en rak skärm, men kanske man ska tro dig på ditt ord..
Skicka en kommentar