8 september 2011

Provokation Och Resultat

Igår var det då äntligen dags för metacholinprovokationen som jag tidigare berättat om. Jag fick andas in partikellösning [eller vad det nu är] i olika mängd och med olika koncentration och därefter snällt men bestämt andas ut i mätapparaturen. Om och om och om igen i vad som kändes som en evighet. Men blir yr av sådant kan jag meddela.

Testet avslutades hur som helst mitt i för då var min lungkapacitet tydligen så pass nedsatt att sköterskan inte ville fortsätta. Själv tyckte jag att jag mådde bra. Kände inte av så mycket besvär för att vara ärlig. Undrar då hur låg lungkapacitet jag egentligen har när jag mår som sämst.. kanske bäst att inte tänka på det.

Och från och med nu är jag alltså officiellt en astmatiker. Medicineringen påbörjade jag redan igår och uppföljningsbesök hos läkaren står på programmet i början av nästa år. Och inte för att man skall vara glad över att ha astma, men oj vad skönt det känns att äntligen ha ett svar på vad som påverkat min hälsa! Ni känner kanske igen den där känslan av att veta att något inte står rätt till men man har ingen förklaring till varför man känner som man gör. Den känslan resulterar lätt i många frågor och funderingar.

Inte för att jag är hypokondriker, men jag har faktiskt hunnit fundera över ifall det är något allvarligare jag lidit av. Lungsjukdom. Kanske kol. Inte för att jag vet hur f** jag skulle kunnat få kol. Hjärtproblem. Med dagens tempo blir det allt vanligare. Ångest. Men nej det skulle jag nog känna igen..
 
Men nu vet jag som sagt vad det handlar om. Astma. Precis som jag anat. Nu blickar jag framåt och vet att jag får den hjälp jag behöver. Det tycker jag vi hurrar för!

1 kommentar:

Höperöt sa...

Grattis!
Jag kan tänka att det är skönt att ha en förklaring. Vilken meducin fick du förresten?

Här fick jag just ikväll äntlgien starkare astmamedicin utskriven (flixotide), har alltså använt barnvarianten hittills, men nu när det är en mage som börjar ta andningsutrymme och en flunnsa på så räckte det helt enkelt inte längre. Och jag är riktigt glad för det också!