Saknad

Idag slutade en kollega till mig. Han har varit projektanställd ett bra tag och för att vara ärlig har jag nog delat mer med honom än med många andra kollegor som jobbat längre än så.

Jag vet inte ens var jag skall börja räkna de otaliga gånger vi fikat och fört intressanta diskussioner som man kanske vanligtvis inte för med kollegor. Ni vet. Man skall ju inte bli för personlig är det många som tycker. Och visst kan jag i och för sig hålla med. Ibland. 

Och alla de gånger vi skrattar ihop. Han har samma humor som jag vilket känns befriande men tanke på att det inte är alla som förstår min humor. Och så har vi alla de gånger han stöttat mig i svåra beslut. Och jag honom hoppas jag. Alla de gånger vi pratat allvar, ambitioner och delat framtidsplaner..

Nästa vecka kommer att kännas väldigt väldigt besynnerlig. Saknad…