Köpte ett par små humoristiska örhängen när jag var hemma i Vasa tidigare i månaden. Kom hem till Stockholm igen och skulle berätta om mitt inköp. Förklaringen blev ” Jag har köpt ugällörhängen”, varpå min sambo förstås undrade vad jag menade?? !!
Utan att tänka mig för pratade jag dialekt med honom. Inte för att det är en dialekt jag pratar i vanliga fall hemmavid. Nej det är en dialekt från söderom Vasa varifrån min stiliga pappa kommer. Men ugäll (uggla) är helt enkelt ett uttryck som fastnat..
Efter det påbörjades projektet att lära älsklingen säga ugäll. Och det är inte så lätt när man talar rikssvenska [vad nu de är för något] till vardags. Delen ugä var väl inte direkt ett problem. Eller jo. Ä vill så gärna bli till E istället. Men de rullande L:en på slutet var helt enkelt omöjligt. Som jag skrattade.
Och trots att jag inte är den som ger upp i första taget var jag tvungen att se mig själv besegrad. Vi stannade vid ugel. Har man det inte i sig så har man det helt enkelt inte i sig!
2 kommentarer:
Tack för dagens skratt :D
Nån gång ploppar det också ur mig nåt udda ord på dialekt, kakobeta (kakbit) är en favorit, som tur så har sambon förstått mig hittills i alla fall.
Det som du däremot inet vill höra är när han låtsas tala österbottnisk dialekt och blandar ihop allt från Närpes till Kokkola och lite egna uppfinningar där mellan. Inte för att jag kan dialekt heller, men vissa saker skär i öronen.
Varsågod!! Roligt att mina texter kan underhålla någon..
Hemma hos oss har vi en egen variant av Vasadialekt som älsklingen kom på.. det värsta är att det smittat av sig på mig också. Du kan få höra ngn gång :D
Skicka en kommentar