Det här var faktiskt ett av de mer svårformulerade ämnena. Jag menar, man kan bli upprörd även över små saker ifall de inträffar vid fel tillfälle. Eller om fel kommentar yttras av fel person.
Är jag tillräckligt trött kan jag bli upprörd av oreda hemma eller att disken står kvar och skräpar en dag extra. Är jag ledsen har jag mycket lätt för att ta till mig av nära människors kommentarer och kanske till och med övertolka sådant som sägs. Detta är egentligen väldigt triviala saker som jag inte borde lägga tankekraft och energi på. Men eftersom det är sådant som händer i mitt liv och påverkar mitt humör, kan man säga att dom upprör mig.
Större, mer komplexa ting som upprör är bland annat diskriminering på grund av olika faktorer och förutsättningar. Människor som trackar ner på andra på grund av exempelvis osäkerhet eller avundsjuka. Inskränkthet och åsikter som baserar sig på okunnighet. Feghet. Mest min egen feghet i och för sig. Och det finns säkert fler jag inte kommer på just nu.
Jag måste erkänna att jag, trots att jag REAgerar, inte alltid Agerar på och försöker göra något åt det som upprör mig. Moraliserar jag? Gör detta mig till en hycklare? Eller är det helt ok? Kanske det till och med är en försvarsmekanism för att inte ta på sig för mycket ansvar och skuld?
Huvudsaken för mig är att jag försöker att inte diskriminera och tracka ner på andra i min närhet. Inte uppmuntra till trångsynthet utan få folk att vilja att lära sig om sådant som känns främmande. Det jag fortfarande behöver jobba med är min egen feghet. Om jag tar ett steg i taget kommer jag kanske dit en vacker dag..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar