Chaos at work. Från början till slut. I mina ögon har det i och för sig varit ett trevligt kaos eftersom jag haft fullt upp hela dagen. Jag antar att man inte skall kalla det kaos i sådana fall. Jag trivs hur som helst i ”småkaos” och drivs av att ha mycket att göra.
Dagen började med att kolla upp saker och rapportera kring ett kundprojekt som mer eller mindre blev slängt i min famn så sent som igår. Ett projekt med väldigt snabb deadline visade det sig. Sedan blev det till att kolla upp status kring mina övriga projekt och bjuda in till möten. Efter det gick nätverket ner sig och jag fick en välbehövlig paus med frukt, lägenhetssnack och skvaller framför lyxkaffeapparaten. Jag hann skriva ett par jag-är-på-jakt-efter-dig-email innan det var dags för lunch. Min underbara hemlagade tomatsoppa som är såå god. Jag kanske slänger upp receptet här i något skede om ni påminner mig. Under lunchen diskuterade vi av någon konstig anledning laser dome, osynlighet och kattmat. Fråga mig inte hur det gick ihop.
Efter lunchen var det dags för omstart och jag passade på att gå ut i solen och lapa i mig lite av den. Man får ju passa på när den visar sig. Det blev relationssnack med en kollega där vi frågade oss hurudana krav man egentligen får ställa på ett förhållande, varför det ibland är så svårt att fårstå varandra och så vidare. Sedan blev det planeringsmöte med roligaste gänget. Dom som går förbi rummet måste tro att vi är galna eftersom vissa sitter böjda under bordet fulla i skratt medans andra flaxar med armarna i ren desperation över att ingen lyssnar. Nej så illa är det faktiskt inte för vi lyckas alltid få tråkig implementationsplanering att bli en lektion i skratterapi. Varje vecka.
En annan projektledare kom förbi mitt rum och pratade om projektmetodologi och implementering av nya strukturer och nya arbetsteam så att jag nästan tappade tråden. Jag tror jag fick tag i den igen i samband med att han tyckte att jag och några kollegor borde följa med till vårt kontor i Rumänien i mitten av februari för att lära känna dom vi så ofta telefonkonfererar med. Jag måste lösa lite praktiska saker innan jag ger ett definitivt svar. Men jag tackar ju helst inte nej till den chansen. Sedan fortsatte dagen med ännu fler möten, emails och galna diskussioner..
Och nu är det snart dags för mig att avsluta för dagen och möta upp min svenska familj för att äta sushi, prata och ta det lugnt. Jag tror att hjärnan med stor sannolikhet kommer att ge upp där någonstans mellan alla diskussioner, lax och grönt te. Men det gör liksom inget tillsammans med dessa personer. De förstår och accepterar att man haft en tuff dag. Tuff även om den varit givande och otroligt underhållande på samma gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar