Jag gråter lätt. Jag gråter när jag är ledsen. Jag gråter när jag är glad. Det är ett sätt för mig att rensa hjärnan. Och hjärtat. Jag är och har alltid varit en känslomänniska. Det krävs mycket för att jag skall ta åt mig personligen av negativa kommentarer på arbetsplatsen. Men jag har lätt för att börja gråta om åsikterna kommer från dom som står mig närmast.
Jag gråter när jag skadat mig. Jag gråter när någon sårat mig, när någon i familjen mår dåligt, när jag känner mig stressad, när jag är ofantligt trött, när jag envisats med att se till att något skall lyckas men utan resultat. Jag gråter när jag är rädd, jag gråter när chocken släpper. Ja ni förstår. Men jag gråter också av skratt. Mest varje dag..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar